typiskt



Hemma från Stockholm igen alltså, underbart bra helg på många sätt, på något sätt också en av de lite sämre på länge, borta bra men hemma bäst. Gårkvällen spenderades såklart hos min älskling, saknat varandra en hel del så det var efterlängtat och mysigt att ses igen. Vi tog en promenad hem hit och somnade sedan gott. Måndag morgon och en ny vecka idag alltså, skoldagen rullade på som vanligt, mycket att prata om med tjejerna som vanligt efter helgen, haha, vi är för roliga ibland..mycket skratt och mycket projektarbete, full gång med alltihopa nu, men planeringen fungerar bra och det känns som om att vi ligger rätt bra till tiden. Alla låtar inför modevisningen och alla modeller och allt sådant upplägg vad det gäller detta är nu klart. Imorn är vår info-träff med alla modeller, Nästa torsdag smäller det, 5/2 på Sandra alltså!

Min dag började gå utför då jag fick sån satans huvudvärk i eftermiddags, matte C plugg och huvudvärk går inte riktigt ihop, har dessutom haft en hel del annat att fundera kring under eftermiddagen/kvällen vilket inte gör det lättare direkt.. förstår inte varför det ska vara så svårt ibland, typiskt också att alla problem och saker att oroa sig över ska dyka upp just inför ett prov, det har liksom hänt några gånger tidigare..sucks. Jag har iallafall fixat med projektarbetet en del och pluggat lite lite ikväll ändå, trots att jag fått feber, antagligen därav huvuvärken..det är också typsikt, blir alltid sjuk då jag absolut inte vill det eller inte alls har tid med det, men när jag är trött och absolut inte orkar med något eller någon för tillfället, då är jag frisk som en nötkärna. Underligt det där alltså! ;) Musik och tankar på allt möjligt har gjort mig ganska ofokuserad på det jag egentligen borde fokusera på, typiskt det också. Filosofilektionen idag medförde dock ett plus med en riktigt kul ny lärare som fick mig att filosofera kring min framtid efter gymnasiet, då jag kom på en riktigt bra sak. Ett, om inte ännu större plus är dessutom att jag kommit på vilka mina riktiga och pålitliga vänner är, eller kanske mest vilka som inte är några av dem, skönt att komma fram till detta samtidigt som det är riktigt sorgligt då jag faktiskt, även om jag egentligen tänkt på det ett bra tag, trodde att det var jag som inbillade mig. Men icke, falskhet kallas det.Pffffffff.

Stockholm. Söder

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback