Mitt hjärta började just att slå i hundraåttio. Är det verkligen mig det är fel på hela tiden? Så jag har trott och så jag levt efter, nu börjar jag bli tveksam. Kanske är jag för klen ändå. Kanske borde jag vetat bättre. Kanske är det bara fel på mig hela tiden. Kanske är det jag som är problemet.
En sak är säker. Allt jag någonsin tar illa upp för relaterar jag till mig och tänker mig in i situationen själv, har jag någon gång gjort något liknande mot dig? Har jag någon gång behandlat dig på detta sättet? Är svaret ja, då lägger jag mig igen, inte har jag någon rätt att säga något om jag själv är likadan.

Jag tror du hade rätt, jag är självgod. Jag tror för gott om folk och tror att alla behandlar mig så som jag förväntar mig utefter hur jag behandlar dem. Det roliga är att det inte är första gången det här händer mig direkt heller, borde jag inte lära mig av det? Människor vill inte alltid gott, människor är inte alltid ärliga. Du kan inte lita på någon annan än dig själv.

Over and over again

Matilda